Någon gång emellanåt stiger himmeln ner och vi ges en ängel i mänsklig skrud..
för att visa oss att essensen finns inuti och tiden utanför..
att den står där och vittrar sönder allt som den berör..
men att det som är essentiellt, är det inget som förstör..

Därför finns det ingen mening med att söka skydd i det som förgås..
var enda mur du byggt upp för att bevara det du tror är Du
och vartenda försvar du utvecklat mot inkräktare som inte finns..
stiger hon ner för att utplåna..

Hon lämnar bara Tystnaden kvar...o först då kan du höra..
avsaknaden av Mening som ligger inbäddad i förgänglighetens natur..

du förstår, någon gång emellanåt visar himmeln oss nåd och vi ges en ängel som gåva…