Två män satt på en varsin stol i ett dåligt upplyst rum och samtalade röken låg tät runt dem. De pratade med dämpade ivriga röster. De satt böjda mot varandra. Den ena mannen skrattade till och slog sig för låret.

– Vad gjorde du sa du? Sa han skrattandes. Hur kunde du göra nå sånt urbota korkat? Fortsatte han.

Den andre mannen fnös högt och vände sig bort.

– Du bara hånar mig, inte ett positivt ord från dig har jag hört sen vi kom överens om det här arrangemanget, inte ett! Utbrast han och hans långa hår flög när han hastigt vände sig om.

– Men det gör jag inte alls. Sa den lite äldre och mer rundlagda mannen. Du vet att jag uppskattar att du ställer upp som du gör fortsatte han.

– Tack. Mumlade den långhårige tyst och tände en cigarett för att ytterligare betona att här fick man faktiskt röka.

Den äldre, Peter krånglade sig upp ur den nersuttna favoritfåtöljen och vänder sig mot sin långhårige kompanjon och sträckte ut armarna i en försonande gest.

– Du Micke kom igen nu. Nu går vi och tar hand om det här. Jag bjuder på en runda öl sen när vi är klara.

Micke vred lite demonstrativt på sig men tog sedan tag i de utsträckta händerna och lät sig hjälpas upp.

– Öl har jag aldrig tackat nej till tidigare och jag tänker inte börja nu heller. Nu går vi. Sa han tacksamt och började sakta stappla mot den inre dörren i rummet.