Jag tar på mig mitt umgänge
som en stärkt skjorta och byter det lika lätt.
Utan några känslomässiga band över huvudtaget.

Jag går förbi upplysta fönster
och ser lyckliga människor äta under stearinljusets sken,
när är det min tur att känna värmen och närheten.

Ibland känns det
som om jag inte är riktigt delaktig
i verkligheten runt omkring mig.

Som om jag bara flyter omkring utan substans


Som ett spöke…