Sara, var är din överlevnadsinstinkt?
Jag vet att du stretar emot
men när sekunderna blir mer än verklighet
gömmer dig i dig själv
och då blir du bara till
skuggor och stoft av illusionerna
och vet du Sara,
att jag kan se dina känslolösa känslor
och att jag hör dina ohörbara skrik
när natten är svartare än mörkret

Sara, synvillorna leker med din fantasi
och den perfekta majestätiska gestalten
du ser i dina inre drömmar
är bara en hägring för dina ögon
och vet du Sara,
tiden går alldeles för fort
och rätt som det är
har livet svept förbi
och det enda du sett av världen
är en suddig hård gråsten

Sara, vet du
jag tillåter inte att du förgör dig själv
och jag vägrar se på när du förfaller
och tynar bort i dödens förmak

så ta min hand, Sara
och låt mig leda dig
fram till de varma sommarvindarna