Att berätta vad som hänt för någon
när man inte berättat det med sina ögon i en annans förut.
Det betyder att man måste behålla lugnet,
för tårar växer i ögonen och andningen blir ansträngd och du får en plötslig känsla av att vilja spy.
Och säga att världen kommer glömma det här, allt som blev så jävla fel,
går inte att säga för du är för smart för att tro nånting sånt.
Meningen gör att man tappar lugnet.
Man kan lika gärna låta alla helvetes tårar rinna,
för man ska endå skaffa barn, bil och hus imorgon.
Ta det lugnt.
Livet rinner vidare.
Jag lovar.
Jag känner mig som ett äckligt exempel på det.