skrivarlust som pulserar och briserar
mellan väggar som vill fyllas av
känslosamma ord från gamla hjärtan

hjärtan som bildades för knappt
arton år sedan men som redan börjar
slå på sista slagen i ungt format

och det är inte en nyhet att huvudet
ibland far iväg i tankar orimliga för verkligheten


(hjärtat, vart tog romantiken vägen?)


i våra bröst finns hjärtan med hjärnor på olika spår
och i dina armar är det svårt att förställa
hur jorden skulle snurra utan tyngden från din kropp


och det är svårt att föreställa hur vardagen skulle kunna finnas
utan skavsåren mot ryggraden när stolens rygg är hård


gränsen mellan att bygga och tära är hårfin
balansen mellan att ge och ta är svindlande


(hjärtat, jag känner mig som tryggast när du gråter)