Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Merparten av mina hittills inlagda texter är stoff från en svunnen tid som aldrig tagit sig uttryck förr. Denna var en av mina absoult första... och den som gjorde min egen sanning lite mer tydlig för mig...


Ända tills.....


En tyst och tom plats

högt uppe någonstans

Där jag kan vara alldeles, alldeles ensam

Att få stå där uppe på toppen med uppsträckta armar
och motta kraften som sakta, sakta fyller min kropp

Bara sluta mina ögon och känna styrkan


Jag breder ut mina vingar och lämnar kanten
Lugnt och kontrollerat
och utan vindens hjälp svävar jag så fram över vidderna
och  ser allting klart och tydligt
ur ett helt annat perspektiv...


Jag skulle sjunga högt och vackert!

Dansa fritt och galet!

Jag skulle gråta av lycka och skratta åt allt ont!

Utan att känna ögon som bevakar

Höra röster som förtalar


LYCKLIG


Ända tills.....

Någon dyker upp där borta
som skrattar åt mig och tycker jag är galen
Då faller jag till marken och bryter mina vingar

Tillbaka där jag började




Fri vers av Ki
Läst 217 gånger
Publicerad 2005-11-15 08:32



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg
Jag tycker mycket om den här.Den speglar verkligen befrielse och styrka men också en ensamhet utan gräns...
2005-11-15
  > Nästa text
< Föregående

Ki
Ki