En kakofoni
i obehaglig
mättad och kvalmig
tystnad...

Mitt eget omedvetnas agora

Assymetri
i skräckinjagande
otyglad och vidrig
tystnad...

Röster
skäller, skriker 
trasar sönder
 
Likt honmonstret
virar in mig i klibbiga, slirande
trådar

Vill ut!!
Måste komma ut!!!

Så var då allt en lögn?
Måste jag vandra vidare igen
i mörker...?

Djävla helvetes-röster!!!

Det är ju bara ord
om än försvunna...

Du är ju bara ord!

och kommer aldrig

bli

någonting

annat