Det var så fint. Att inte riktigt veta fullt ut.
Fint att få höra tusen slag, om igen
Som om tiden aldrig hade försvunnit
Då den försvann under oss
Vi återkommer till samma stad
Fylls av längtan bort
men kommer aldrig ifrån
Samma stad.
Hörde dina slag mot mina där vi sover
När vi vaknar till röster
och framtiden ligger där
i närheten
Nog är den tillräckligt långt bort
Hon sa att hon inte kunda nå den
Ville inte känna den
Ville bara höra
höra dina tusen slag mot hennes.
Visste att det var där och då
Sen skulle hon inte få höra det igen
För det var bara där och då
Som de fruktat för den dagen
Där de älskade
Den dagen, i staden
där de dog.