I färgerna blandas jag bort med breda penseldrag. Jag andas kylan och värmer den med sånger av sorg och längtan.
För det som var min väg ut, är nu endast på ett ords avstånd. Men jag har glömt vilket.
Där, i vindens våld och ljud vågar vi som nästan inte syns ta mark. Några faller och somliga bär sin nakenhet med den värdighet och självklarhet bara somliga kan.
De flesta skyler sig i gömda eller fördömda kostymer. Det är skuldens offer.

Vi betalar med hjärtat. Vi har inga andra medel. Inga andra mål. Betrakta oss, se vår rörelse som ett tecken på hopp. För där i vindens våld och kyla hittar man äkta värme.
Och när vinden mojnar står vi där enade och pulserar i takt till tonerna av revansch.