Minns du mig?

Jag är det där barnet som alltid fick ont i magen när läraren berättade att det var dags för utflykt och vi fick i uppgift att fråga våra föräldrar om pengar till den.

Jag är den som alltid fick förfalska sina föräldrars namnunderskrift för att jag visste att dom ändå aldrig skulle orka att skriva på.

Jag är den som aldrig gick på en enda oskyldig liten klassfest och den som alltid hittade på en massa urfåniga ursäkter konstant till varför jag stannade hemma trots att mitt hjärta slog så hårt och den lilla flickan i mig bönade och bad mina föräldrar om att få gå trots att jag alltid visste att det skulle bli ett blankt nej.

Jag är den som alltid hade så ont i magen och klagade i flera veckor på att hon hatade utvecklingssamtal av rädsla att dom skulle slå till mig framför läraren om hon sa att jag hade betett mig dåligt och jag skulle få skämmas trots att jag visste att jag hade skött mig exemplariskt.

Jag är den som bet mig själv i tungan vid matbordet för att inte börja gråta när dom varje gång sa hur dum i huvudet jag var, hur värdelös jag var, att jag aldrig borde ha blivit född.

Minns du mig?

Jag var den som alltid sken. Jag var alltid den som kunde mina läxor,den som hoppade högst,fick alla rätt på alla prov. Den som alltid hade ett leende på läpparna och var lärarens favorit.

Skådespelerskor som Julia Roberts och Angelina Jolie har ingenting jämfört med mig för jag, jag har spelat teater i snart 21 år och fortfarande inte blivit påkommen.

Minns du mig?