ett hjärta
är inte helt inte
heller två däremot
kraften

trygg med drömmar om jakt
törstig för en roll
i nätverket

du vet inte om det men jag tar sakta livet av mig för din skull
tänker att det blir en fin början på vi
att du räddar mig
från min skuld

en roll allsmäktig
vad säger du om den
som inte kunde vara mer förväntad

än tuschpennan som pendlar ränder
en ensam en blir ränder överallt till
och med manér en
del av systemet

jag

synapser gömda
elektroder fäster inget pannveck
bara den släta ytan

och?

är förstörd
och visst kan det bero

att jag inhalerar mörkret med spännande frekvens
men det är
bara för att törsten skiftat karaktär
halsen den samma som livet annorlunda

effekt: du
det kryper
i taket
spindlar som ledsnat på väven
jag förskräckt kan inte klandra dem
trots allt

deras!