Tystnaden är ett utomordentligt intressant påfund. Varför låter det som det låter, inte? Min övertygelse är väldigt djupt förankrad till visionen om tystnadens möjligheter... Att gå på botten där innebär ett halsband, således nedanför struphuvudet, med lystnadens nyckel.
Vad finns att höra inuti mitt eget huvud som ju är allt som är kvar när ingenting annat gör ljud och är tyst? Eller snarare, vad kan jag få höra till?

Lyssna på: Jag har alltid trott på musik. Det kan vara bra att veta. Men vad är musiken? Fantastisk. Den ultimata flykten. Ut, i från, in i någonting annat. En annan sak jag tror: att jag lever. Drömmen om tystnaden är blott en vision.

Allt är en dröm.