Displayen lyser till
och tonerna går

Och tack vara tekniken
så vet jag vad som väntar
på den andra sidan

En vän, ett möte, kanske en fika?
Inget man borde vara rädd för

Men här är ju jag
Jag som inte längre vågar höras
Jag som lever via text och uppbokade möten

Stänger av ljudet
men det ringer ju fortfarande

Hjärtslagen ökar
täcket över huvudet
som att skydda mig 
men från vad?

Namnet på skärmen skriker åt mig
undrar redan varför jag inte svarar

Jag vet bättre än så här
Men känslorna säger att 
jag inte är värd den här vännen
Jag svarar ju inte.

Displayen slocknar
och den röda pilen dyker upp

Som för att påminna mig att
jag misslyckats igen