Knack knack
på fönstret utanför slår vår frustration.
Vi låser in, låser ut den
men den finns kvar

Vi ändrar om, raderar och gömmer
våra mörka vrån
från oss själva
långt långt härifrån

Och vi springer och duckar
och försöker se bort
medans tankarna dunkar
i en ångestfylld sång

Vi lär oss att leva med en för liten själ
som inte andas, inte existerar
för det predikas
att det nya svarta är känslokall.