Hösten regnar ner i färggladhet
på den hårda kalla marken
som sänker temperaturen
i de varmaste hjärtan

Avskalad och naken
som ett träd under vinter
vill jag stå framför dig
med hela min sanning

Men du gömmer mig
bland lätta röda löv
som en omfamning
av villkorslös kärlek

Och jag litade på dig
tills du täckte över mig
ett tjockt lager av snö
Ett fängelse gjort av is

Mörkret bildar duo
med ensamheten
Väggar tätt omkring
omöjliga att rubba

Så jag får invänta
den vackra våren
som med sitt ljus
kan smälta mitt tungsinne

Om jag inte redan fryst ihjäl
eller kanske inte vågar mig ut
För världen sviker en ofta
och jag litar inte på någon

igen.