Jag lever i en bunker

en jävla cementkartong.

Livet förkvävs härinne

som en instängd maskinpistong.



Den bultar och bultar

strackars grannar till min livsande

de måste klämmas nåt förbannat

av min själpistongs kastande.



Spark! Kross! Krasch! Kabutong!

Bara ställningarna kan va kvar,

för allt annat är förintat

av längtan till Barnard\'s Star.