Det där huset
med sina 9 våningar
har sett mer än jag gjort i hela mitt liv
den grå betongen är bara en ledtråd till all misär
mina skrik ekar på sjätte våningen i 7a
slagen slås hårt igenom väggarna
når grannens öron
blodet droppar i trappan
träffar marken där tusen drömmar gått i spillror
jag är varken den första eller sista
det som pågår händer om och om igen
på 9e våningen hålls även hon mot sin vilja
vi möts i hissen med ekipage
ord som ligger under våra sänkta blickar
vi vet
här kommer grannen med sin polispojkvän
hon berättade det och skröt
hon såg mig i tvättstugan med hans syster
det var bara det att hon blundade för rädslan i mina ögon
och min blå rouge
hans syster jo
hon låste dörren om natten och hånade mig för min stulna frihet
en frihet hon aldrig haft
ett hjärta hon aldrig fått krossat
den där byggnaden reser sig mot skyarna
men speglar avgrunden