Det vilar en sorts övergivenhet i dina ögon
jag ser det på din nacke också
för någonstans
fick du aldrig vara du

Det tynger då jag ser dig ute
för du tittar bara ner på dina skor

och aldrig
under ett helt äktenskap
såg du in i mina ögon, fast jag sökte dem


Dina vackra händer
och ditt sätt att röra dig
har sonen ärvt
precis som din sårbarhet
och din äkthet

Vi ses ofta du och jag
genom din son

Undrar om du känner det?