Fragment faller som vita tårar
över mitt ansikte
in i mitt hjärta

Det är ju tårar,
och de ska finnas där

Jag försöker samla ihop

kanske göra en krans
som jag kan lägga osynlig
på min själs kalla golv

Fragment av hopp
hopp, som bitvis tuggades sönder
av livets vassa tänder

Jag är inte rädd
men det gör ju ont

Jag ville vara tillhörd
inte ägd
men dela samma rötter
i varm frodig jord

Nu står vi här
utan gemensam framtid
och utan ord....