Sandalerna klämmer åt på tre ställen.
Tårna spretar under vaderna.
Det enda jag kan se under min tilltagande hydda.

Olikfärgade prickar dansar över mina näthinnor
när jag försöker böja min sneda rygg över buken.

Livets mirakel, sägs det.
Livets nödvändiga ont, säger jag.

Mitt val att amma är inte självmant.
Mitt val att förvalta liv desto mindre.

Men glädjen över känslan
känslan av ett offrande
känslan av ett gottgörande
Är större än mitt offer av liv.