Pojkvasker och jäntunge
skitungar i sitt esse.

Livet är så spännande och färgglatt.
Flärd och elegans färgar våra ögon.

Slätt och struket och vitt och rent,
men ändå inte på riktigt?

På ett torg i en stad, färger dansar framför mina ögon.
Färger av mänsklighetens största boja.

Vacker eller ful, hipp eller nörd, det är ju så viktigt!

Alla söta ansikten som passerar min pupill, det känns så falskt
så orent och oäkta.

Nu går det inte längre att stoppa, det är igång.
Det stora Hjulet av fåfänga drar genom vårt bananland.

Vart är man själv?
I mitten, i navet, ännu inte i rullning.
Avstånd och smicker biter inte...

Men tröttnar man någonsin på att förnya, förbättra sig själv?

Ena dagen höga midjor, andra låga,
ena dagen stövlar, sen de tunnaste sandaler.
Paletter av färg på våra bleka ansikten,
nästan som krigsmålning.
Falska läppar och blekta tänder,
leenden som inte riktigt går att tyda.

Var är du?