Svart läderskaft på höga stövelklackar.
Med piskan i hand och bestraffning i sinne.
På ett tu tre, det ske...
Snärt på det onda, ömma...

Jagad av banditer på en ödslig väg,
ensam med knarrande skosulor.
Att smyga värdelöst är lätt...

Sågad mitt itu, var det jag såg innan det slocknade.
Min kropp i häftiga kväljningar,
såga mitt itu.
Mitt blod färgar marken röd med den klaraste skådeplats.

Applåder på marken, ovetandes skådespelare av adlig börd.
Hipp hipp hurra, så ska det låta, eller vad var det jag sa?
Gnagare och amfibier utrotar vår jord.

En tår i ögonvrån som innehåller hela världens lidande,
tills \"Ska vi leka?\".
Glada ben, springande armar, flaxande kläder.

En spenslig kvinna i sina yngsta år,
klok med vetskap om det mesta,
men ändå...så missförstådd och ensam.
Släpp kontrollen och jaga loss demonerna
tillsammans? eller ensam?