Jag har gått på gator
som inte bär något namn

där andedräkten stelnat
så osagda ord
inte blivit sagda

tystnaden har legat
som ännu ej torkad asfalt
klibbig, svart

klumpen av hopplöshet
har fastnat i halsen
omöjlig svälja

jag har varit där
i tron
att inget annat fanns

då kom en vind
med segel av sten
den tog mig
igenom
orkanens nålsöga

bort
hem

ändå kan jag i vinden
ännu höra
trädandarna viska

Sanningen
endast sanningen
kan befria

de oskuldsfulla