Månen glöder levande och ormarna dansar i sanden
Profeterna föds i flertal och döden står kring varje hörn
Händerna fumlar och söker efter något obegripligt
Likt röken från ett avfyrat gevär och skriken från tortyren
Munkavlar pryder munnen på den bakbundna sanningen i lögnernas mörker
Stridens hetta och krigarens andnöd i ett kaos av lemmar
Såg inte jag vad allting var en gång i grönskans tillfälliga evighet
Eller var det endast någonting, ingenting mer korrekt
Städerna fylls av levande lik, krönta kungar och en medelväg av apati
Sparka, skjut, avrätta mig mot väggen och sprid min aska i den kalla vinden
Gudomligheter skrattar och ler när allting står i lågor och grinden är låst sedan länge...
Ge mig någonting, heroin likt solen, lustgas att andas, grumliga crackstenar och ängder av snövitt kokain
Människan föds naken och fri men fångas i överlevnadens slaveri
Jag vill bort, bort, bort, bort, bort till smärtfri eufori