Åtta dikter

Dikt 1
Älvedans i måneglans
Djupa skogar mörka berg, norrlands saga de förtälj
Vintertoner mot himlen plötsligt höjs, ångerkänsla rädsla sorg, de röjs

Älvedans i måneglans
Dans i cirkel, dans i led denna dans är älvors sed
Älvoskratt mot himlen klinga, över dansen falken vinga

Älvedans i måneglans
Älvor dansa över stock och sten, flinka raska äro älvoben
Norrsken över dansen färger spela, näcken toner bringa med sin fela

Älvedans i måneglans
Hår och skrud de bölja, med blott syn svåra att följa
Fröjd för öga fröjd för öra, deras sång kan ondsinthet förgöra

Älvedans i måneglans
Dans över berg och dal har vindlat, snart dess slut denna dans har ringlat
Sagodans har nått sitt slut, solerodnad vid horisonten bryter ut
Älvedans i måneglans

Dikt 2
Hon är vacker hon är fager, hon är som vin på lager
Hennes ögon klara blå, tindra blänka likt juveler få
Hon har kropp och lemmar som ens tankar ej hämmar
Hennes röst är låg och klingar, det känns som om hjärtat fått vingar
Yppig barm och höft i vick, mitt intresse nu hon fick
Med läppar röda som rödaste gull, man endast vill gripa utom hennes hull
Hennes nakna hud i solen glänser, endast fantasin sätter gränser
In bland träd och gran hon lockar, nu hjärtat slår och pockar
Med älskog i röst å blick, mej i fällan nu hon fick
Motstå henne kan endast få, ty hon är skogens rå

Dikt 3
Skriva, skriva måste skriva
Nu endast en dag kvar
Fortsätt skriva
Huvudet är tomt, vad skall jag skriva!?
Går runt i lägenheten och funderar
Kommer på en massa andra saker som måste göras
Sätter mej ner å börjar grubbla igen
Att det skall vara så svårt!
En massa idéer uti huvet nu kom in, men de äro all uppå rim!
Fortsätt skriva
Tankarna bara virvlar
Undrar om alla andra är klara
Är det bara jag som ej kan dikta?
Fortsätt skriva
Nej den idén var kass, det här papperet må jag riva
Nu är jag där igen i rimmet det är ju som värsta limmet!
Skärp dej nu!
Fortsätt skriva
Det är ju bara endast en dag kvar!
Så där ja, skrivkramp, jättebra, precis vad som fattades
Fortsätt skriva
Om jag mina tankar skulle skriva?
Kan man kalla det en dikt?
Vad är en dikt?
Vad är inte en dikt?
Sådär nu börjar jag komma igång
Bäst att kika i papperet igen så jag ej gör fel
Telefonen ringer
Sådär, tillbaka till skrivbordet
Fortsätt skriva!
Skriver…

Dikt 4
Det är en kyla som biter djupt i själ och hjärta
Det är en kyla som varken kläder eller eld värmer när den biter
Det är en kyla som finns där alltid, både sommar som vinter
Det är en kyla som kan komma plötsligt utan förvarning
Det är en kyla som kan komma krypande sakta, sakta
Det är en kyla som kan få de tappraste att ge upp livsgnistan
Det är en kyla som ingen människa skall behöva känna
Det är en kyla som endast värme från nära och kära kan lindra
Denna kyla är ensamhetens kyla

Dikt 5
Tiden
Ibland går tiden långsamt
Ibland går tiden snabbt
Tiden kan tyckas stå stilla
Tiden kan ibland inte räcka till
Tiden kan finnas i överflöd
Tiden kan vara förbi
Tiden kan ej vara kommen
Tid kan vara sen, den kan också vara punktlig och förtidig
Hur kan man säga att tiden är konkret då den kommer i så mången sort?
Det enda som oftast stämmer är att vi aldrig exakt kan veta hur den kommer att bli.

Dikt 6
Lystra nu på mej
Och säg nu inte nej
Ty jag bara vill glas och krus höja
För att vintern äntligen kastat sin slöja
Stäm upp i sång och dans
Och festa utan sans
Låt oss gnabb och gräl glömma
Och låt våra käkar av skratt ömma
Gå ej vilse med frilla ut i skogen
Då det finns gott om plats i logen
Höj nu glatt glas och krus
Låt barnen leka och göra bus
Ty vi är samlade här idag
För att ge oss i lag
Med att ta farväl av vintern den dyra
Och att välkomna sommarens glädjeyra
Låt er smakas av den goda maten
Låt oss tömma alla faten
Låt vinet rinna och ölet skumma
För här skall ingen törsta kunna
Jag skall sluta innan ni alla somna
Men jag vill er alla varmt välkomna!

Dikt 7

Ek
Träd
Mörka skogar
Tall
Gråa berg och åsar
Gran
Mossa, lav och lövverk
Lönn
Skogens alla ljud och djur
Björk
Solsken som strilar genom grenar
Rönn
Dimma, dagg, mystik och norrsken
Stigar
Bäckar
Blåbär
Kottar
””””””””””””””””””””””””””””””””””””””””””””””

Dikt 8
Natten ligger tung över land och sjö
Vinterkylan biter hårt i hull å päls
De springer över snötäckta vidder
Dom är snabba som falken i skyn och spränger fram i snö så djup
De följs i flock, stolta och vilda
Steg så snabba att de tycks flyga fram
Muskler spelar, pälsen böljar
Skarpa klor river fäste i frusen mark
Deras mångula eldar till ögon brinner med visdom och jaktrus
Månen kastar deras skuggor mot ishärjad snö
Fåglar tystnar eller flyger, djur de flyr undan eller gömmer sej där de gråa gastarna ilar fram
En hjort uppfattar hotet för sent och sveps omkull av hungriga bestar
Sitt byte de med vildhet river, marken färgas med livets blod
Tänder vassa som dolkar glimma nu med blodröd strimma
Andedräktens plym står stark kring öppna käftar
Silvergrå päls gnistrar av snö
De månen hälsa i urgammal sång
Många legender dessa mytomspunna herrar av natten skapat
Både människa och djur dem räds både om dag och natt
Tiderna ändras, skog och mark får ge vika
Dom är nu få, dessa kungar grå
Men i skog och saga kommer vargen alltid att härska