Järnet smällter långsamt i din mun
smaken bländar ingen ting
när du slickar dina läppar
smakar järnet ut av salt
Där står du ensam i din sorg

hösten har slagit hårt

Där dör en vacker blomma
där faller trädets löv
Apoptosis, Apoptosis

Där bländar ingen ting
ty ljuset är borta
där blåser vinden hårt
ty muren är borta
Där står en ensam,
Apoptosis, Apoptosis

Amortripsis; Stackars barn
där står trädet fyllt med sår
men snart så kommer vintern
den eviga dvalan
snart så kommer snön
och inga tårar faller

Och i det oänldiga står trädet tyst och stumt