Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

stridens slut

I dina ögon ser jag
ett hav av ensamhet
från tysta läppar hör jag
det ingen annan vet

Med knutna nävar slår du
försvarar så din borg
bak muren, sårad står du
och döljer där din sorg

Vem gjorde dig så illa
vem släckte livets ljus
för dig, du kära lilla
jag öppnar nu mitt hus

Kom in, låt skölden falla
du är ej ensam mer
värm dina händer kalla
lägg alla vapen ner

Blunda nu och sov min vän
för första gången trygg
den kommer aldrig mer igen
- kniven i din rygg




Fri vers av a.m
Läst 487 gånger
Publicerad 2004-08-29 21:41



Bookmark and Share


  a.m
och omfattande oss alla. för inom oss bär vi det barn vi en gång var och de sår det aldrig fick läka utan istället tvingades dölja. Som vuxna kan vi ta det barnet i vår famn och ge den värme och kärlek som sätter igång läkeprocessen. Det är aldrig försent att bli hel!
2004-12-25

  Hans w-art Westlund VIP
en mening bara som jag reagerade på /för dig, du kära lilla
jag öppnar nu mitt hus/ där skulle jag velat ha /öppnar nu min dörr för dig, du kära lilla mus

2004-11-07
  > Nästa text
< Föregående

a.m
a.m