Han är en äldre herre som sitter på sin bänk
sitter där i tankar, känner sig outdate

världen i hans utsikt rör sig alltför snabbt
han blir yr i huvet utan kod till tid och språk

han är den äldre herren som suttit länge på sin bänk
han vill komma undan, känner längtan bort

på natten under himlen ser han stjärneblänk
han anar deras viskningar

och nu, ja, nu
klär han sig i vingar, stiger upp mot skyn
svävar lättad i en rymd

men det är tomt däruppe
tomt tyst och kallt
och långt därnere under honom
skimrar jorden grön och varm

han ångrar sig
vill vända tillbaka
stallar sina vingar
dalar
landar
kommer hem igen

dagar
skall han leva
sitta på sin bänk
le med utsikten
och bli ett med den