Får ingen luft längre, det blir bara svårare och svårare att försöka dra ett andetag. Smaken av pulver klumpar sig i min hals. Värmen kväver mig, öppnar alla fönster men inget syre vill komma in. Inte förs du ligger nära får du mig att glömma bort alla tankarna som styr mina lungor, med dig kan jag andas igen.

Sen påstår dom om och om igen att jag inte skulle behöva dig?