man måste ha någon slags symbios
mellan hjärta
och hjärna.

men när hjärnan vill mer
än hjärtat
blir hjärtat lixom undanskuffat,
nedtryckt, förträngt,
hamnar lite på efterkälken

det skulle kunna funka då...

..eller, Skulle det kunna funka då?

förr eller senare hinner hjärtat ikapp
- vad händer då?

inser man att det inte funkar längre?

(har det aldrig funkat?)
blir det någongång jämnvikt igen?

kommer man någonsin få reda på hur man skall göra
bete sig
för denna ouppnåeliga lycka alla söker

jag är nollställd

rädd men beredd på det mesta.

finns det perfektion?
jag tror att perfektion är en benämning
på något som inte finns, men som alla försöker finna
av rädslan att inte ha någonting att sträva efter
utan
att bli sittandes
och inte ha något att göra...
bara sitta
stilla
och vara..ofrivilligt, nöjd. (?)



är det perfektion?

kanske ingen vet egentligen, kanske det är onödigt att ha tankar
om något obestämt och långt borta. (eller är det nära?)

är tankar bara luft?

nej nu börjar de gå överstyr..
jag måste lägga mig.

godnatt folket


glad påsk