Vi sitter vid elden som är ett fönster och stirrar ut i havet som tar slut vid bergkedjans fötter som sedan slukas av vattenfallet och horisonten som bara väntar på att vi ska rinna ut över dess kant och falla i trans inuti i femte dimensionens synthax: Vi är ett med allt
Ett tag. Någon andas tungt som att det är jobbigt och plötsligt stannar allt in ett ögonblick så att vi splittras från den blanka ytan våra tankar korsades på: spiller ut över bordet vi sitter vid och äter glass

Vanilj var hennes favorit, det kommer jag fortfarande ihåg och jag står ibland kvar till solen gått ner för att känna samma sak som det kändes när hon lämnade mig där första och sista gången.

På sidan; en horisont från horisonten

Ett vänt blad