Det är vår
Och rosorna kom
men när de vissnade och försvann,
tog de dig med sig

Tatueringen på mitt bröst
är en amulett
Till för att desarmera allt ont

Och jag kommer aldrig få visa dig
dessa texter
Pappa, du skulle se scenerna jag står på
Jag ser för mitt inre
Du står där bredvid mamma

Han brukade säga att
skrivandet är hemmet för din smärta
Sätt den på ett papper,
ställ dig på scenen,
och få taket att lyfta
Jag hoppas att du är där uppe
och säger
Det där är min unge!

Jag letar fortfarande efter ditt ansikte
i publiken
Skulle du stå i vanära
eller buga dig stolt
Skulle du känna igen mig
om du såg mig nu
Skulle du klappa mig på ryggen
eller kritisera mig
Skulle du följa varje linje
av mascara längs mina kinder,
lägga din hand på mitt hjärta
som är lika kallt som dagen då du försvann