Jag stod vid dörren
i tvekan
om jag skulle gå till lekplatsen
eller gå in -
då döden kastade sin skugga över mitt ansikte
och grep om mitt hjärta
så att det svartnade.

Jag var klädd i bruna sandaler och vita sockor
och den blå klänningen som mamma stickat
till min 5-årsdag
när hjärtat nästan stannade
men
så längtansfullt och så begärande
ropade jag på hjälp
att du, min själ
sände ut en våg av ljus
och jag red
i land.

Jag såg att döden är ett hål
ett saknat andetag
en reva i världsträdet
och solen nickade och log
ja, död är sorg
och förtvivlan
men livet är en utsträckt möjlighet
i evighet!