Eftersom Luiz och jag
lever dagarna som de kommer
händer det som händer

vår inbjudan till spontanitet
gäller också storhelger -

midsommaren var mulen
vi tyckte spansk korv med pommes frites
samt napoleonbakelse med kaffe
passade oss bra
- därpå en siesta

en stund satt vi på altan
plötsligt plockade vi bort
kolgrillen med sina tillbehör
vår skam till sägandes
nästan oanvända grill

det slumpade sig att vi gick till sophuset
samtidigt som vår nya granne
och han ville ha vår gamla grill

vi avslutade dagen
med rosévin
på vår grannes altan

både han och hustrun Klara
är födda i Ungern
fast mannens namn har jag glömt

vi hade kul
pratade ditt och datt
ganska snart konstaterade vi
att jag var född samma år
som Klaras mamma
och Luiz ålder var samma
som mannens pappa -

Mannen tog ett måttband
"se här Luiz, dina 77år i cm
hur många år till gissar du på
att du kommer att leva?"
" till 84" sa Luiz -

Mannen drog måttbandet
ytterligare 7cm
"77cm förbrukade år
7cm är kvar..."

Luiz sa; "du ger en bra bild
av tiden
och vad jag kan förvänta mig ha
kvar av år"

Klara, 48år, tänker bli 100år
så sträckan hon har kvar att leva
är lite längre än åren hon redan levt

Luiz och jag närmar oss
vårt slut - ett faktum
mätt i cm och i år

-

måste lägga till
att en dag
kan vara nog
så glänsande
en pärla
att trä på livets tråd

en månsten
för en natt
av drömmar

pärla - månsten
pärla - månsten

och en karneol där emellan
samt en grön agat

så blir vår livstråd
till känsla
och fullkomnad