En liten flicka föds till världen, stor hon en dag ska bli
men tiden går så fort och snart är barndomen förbi.
En hand att hålla fast vid försvinner detta år
\"du är för stor att be om trygghet, jag hoppas du förstår\".
En liten flicka inuti en kropp med stora skor
lämnas långt, långt hemifrån, hon vet väl var hon bor.
Hur vilsen hon än är och om vägen hem är lång
\"bara traska på, det går bättre nästa gång\".
Månen ifrån sagor skapar skuggor denna natt
bland träden gömmer trollen en förlorad kungaskatt.
För att fullända den bilden dansar älvor tätt intill
hon är för stor att tro på sagor men får än drömma det hon vill.
Det är dags att växa upp, ta ansvar, göra sånt hon vill ha hänt
men vad är det för mening när allt redan är bestämt.
Hon ska slösa bort en ungdom på ideal och perfektion
äta rätt och klä sig rätt och mycket mer motion.
Pinnsmal, vacker, sexigt klädd hon sedan där ska stå
för att fånga den perfekte man hon aldrig velat ha ändå.
Barn som aldrig kommer lämnar spår i ansikte så rent
och innan hon vet ordet av är allt det där försent.
Håret tar sin gråa ton, livfulla ögon tröttas ut
hon vet att hon är gammal nu, att livet snart är slut.
Ett nytt barn släpps ut i världen, tvingas ro sig själv i land
hon vill finnas där som tryggheten, en evigt utsträckt hand.
Hon vill hjälpa, hon vill skydda, hon vill se det barnet ser
men när sömnen tynger ögonlock så går det inte mer.
Gorgonerna väver tyger utav livets tunna garn
det förgångna smeker kinden som tårar hos ett barn.