Stjärnljus trillar som jag,
bort från månen
Osynliga i det svarta,
av ljuset

Stjärnljus vet inte,
och viljelöst bleknar det
av avstånd
från att ha lyst för långt
Och jag kysser bara änglar som gråter

Fan, jag blir viljelös i ord
Att man kan fumla så,
i ett språk
bara för man älskar nån