Och jag kysste dig,
för du var vacker som Rom
och jag ville falla genom molnen

Det är inte snö,
det är brända flagor,
aska som dansar i vinden
och vi gungar med i brisen

En livsfattig dimma är här
"Rom brinner",
viskade du till mig
För Rom var vår värld

Vi ritade mönster i askan,
och föll över varandra
Som Roms byggnader,
ner över oss alla

Jag är i en koma,
av alkohol och sömnpreparat
Kyssar av dig,
skickade mig hit

Som i ett självmord
kommer jag alltid vänta i ensamhet,
för Rom föll ner som solen
Och det är inte skymningen som brinner, det är Rom

I dammet från fallna byggnader
Och efter det så visste jag
att jag bara kunde be om att få kyssa dig
i hopp om att få känna den känslan igen