Ny i staden helt utan sällskap
Hon skriver om livet
På sitt bollplank, synligt för alla
Hennes ord är hårda slag
Mot vikande plastbrickor
När du läser hennes skrivna ord
Känns det som din kropp fylls av sprickor

När jag skrek: ”Död till alla hatare vi älskat i våra liv”
Alla ni internettroll och manssvin

Hans glas är alltid halvtomt
När han sitter i köket och skriver
De klagar på hans monotona röst
Hans kluddiga handstil går inte att tyda
Slitigt hela livet för att betala studielån
Det här är hans spelplan,
Hans chans till revansch
Försynt men trevlig, som vem som helst
På kvällen är han djävulen i tweedkavaj

När jag skrek: ”Död till alla hatare vi älskat i våra liv”
Alla ni internettroll och manssvin

Han svarar på hennes texter
Med sylvassa kommentarer
De skar som en kniv
Under en frustrerande tid
De skriv i tidningen hur
Du spred ditt vackra norrländska blod

När jag skrek: ”Död till alla hatare vi älskat i våra liv”
Alla ni internettroll och manssvin