Han sade att han fick ont i musklerna.
Slagen gav han ett plågat uttryck i ansiktet.
Han berättade sen för mig att det hade blivit en fet bula på hans underarm efteråt.

Jag skrockade och sa att det aldrig hade hänt innan men sant, det var ju länge sen jag höll på med nåt sånt här...det var ju möjligt.

När jag kom hem gick smög sig ett leende sig till mina läppar.
Ett svagt ondskefullt leende.
Det baserade sig på att jag skadat en annan människa utan att ens veta om det.
Jag var helt enkelt inte medveten om min egen styrka...
Så bräckliga människan är...så lätt att skada...