Om jag kunde, skulle jag promenera längs Oslos snöiga gator för evigt. Men ögonblick tar slut, inte bara en, utan två, tre och fyra gånger ibland. Minnena du bär kommer för evigt pirra längs varenda liten mikromillimeter av min hud.

Ångesten, rädslan och kärleken lever kvar i varenda liten gömma av mitt medvetande. Likt en kropp saknas du mig.

Vårt avslut kändes som en begravning. Jag såg inte bakåt men jag vill tillbaka. Alltid.