Vid livets sista stund
då allt försvinner,

då tänker han havet
på en båt

Han ser henne,
på båtens krön
så vaker, så skön

Men hon ser inte,
tänker inte,
på honom

Hon tänker på \"han\"
\"han\" som förstörde,
förstörde hans liv

Han förbannar \"honom\"
för vad han gjort
vad han har orsakat

Men \"han\" bryr sig inte,
\"han\" går
går sin väg medan han ligger på marken med en dolk i strupen...