Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
sometimes it feels like i will never smile again.


to lose [and to be lost.]


Att förlora det som betyder mest i hela universium
[är den största smärtan som finns.]

och jag trodde att jag skulle bli lycklig utan dig.
Jag trodde att jag skulle bli lyckligare.
Tills jag insåg att jag inte viste hur man levde, [utan dig.]

För lycka är det viktigaste.
och nu hittar jag inte ut ur graven
[jag grävde åt mig själv.]

För det är som att fastna
någonstans mellan inandingen och utandingen.
att haka upp sig själv
att varken kunna gå bakåt eller framåt.
[jag är ingenting utan dig.]

Hade jag kunnat spola tiden.
vet jag om jag hade spolat bakåt [före dig.]
eller framåt [efter dig.]

För då trodde jag att jag viste.
att jag skulle bli lyckligare utan dig.
[det är att veta som gör ondast.]

för jag vet.
inget kommer någonsin att bli som förut.
[och om 100 år är jag ändå död.]

jag trodde allt skulle funka.
tills jag insåg.
[inget funkar utan dig.]

och tyvärr är det redan försent..






Fri vers av dofta
Läst 491 gånger
Publicerad 2006-07-04 01:00



Bookmark and Share


    livräddaren
grymt bra :) detta fastnade jag mest för:
För det är som att fastna
någonstans mellan inandingen och utandingen.
att haka upp sig själv
att varken kunna gå bakåt eller framåt.
[jag är ingenting utan dig.]
underbart!
2006-07-05

    vilsen
KARIN ! detta var det bästa jag har läst från dig, någonsin, tror jag. helt fenomenalt ! denhär ska jag spara och ta fram och läsa när jag vill läsa ngt som enligt mig har allt !
2006-07-04
  > Nästa text
< Föregående

dofta
dofta