Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här dikten blev till en natt när jag satt i mörkret och tänkte för mycket på en person... :\'(


*Ensamheten*

Jag dig varje dag ser,
Jag bara älskar när du ler...

Din mysiga röst gör så jag rejält ryser,
Och du frågar om jag lite fryser...

Du vet inte vad jag för dig känner,
Om du det visste skulle vi nog ej längre vara vänner...

Dig som vän jag aldrig någonsin vill förlora,
Så för mig själv mina hemliga tankar jag behålla...

När på kvällens mörker faller och vi ska skiljas åt,
Jag ensam hem i kylan går och torkar min kind så våt...

Jag ångrar att jag inte sa hur jag för dig känner,
Nu när du gått din väg mitt hjärta så smärtsamt bränner...

Allt som jag till dig behövt säga är tre underbara små ord,
”Jag älskar dig” dom vackraste ord på våran jord...

Jag ligger nu i min säng så ensam och på dig tänker,
Kommer vi någonsin bli mer än bara vänner...




Fri vers av Sepultus
Läst 551 gånger
Publicerad 2006-07-11 03:47



Bookmark and Share


    Psygirl-or not
O_o otroligt bra...
du beskriver mina känslor precis dom känslorna jag hade för min pojkvän nån månad innan vi vart tillsammans... han var lite seg att förstå att jag gillade han :P slutade med att min kompis försa sig och han fick reda på det på det sättet var mkt pinsamt... sen en 2 månader senare fattade han attt han hade börjat gilla mig xD
pojkar kan vara så sega ibland :P
lycka till med kärleken ^^
2006-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Sepultus