Mitt liv,
sa hon
med plågor
klottrade över ansiktet,
är svart mörker.

Som om
det fanns vitt?

Mmm, jag förstår
tröstade jag
med medlidandet
penslat i breda linjer
mjuka, döljande

att jag inte alls
förstår
eller tycker synd om
för hon har
ett val

Men vem är jag
att döma
avgöra vem
som lider
och vem som
förtjänar att lida