Jag gillade att prata med vemsomhelst

fast var livrädd att snacka med hela gruppen

Växte upp mitt emellan

lättare former av heavy metal

och seriös sorts synthpop

Sprang fri mellan vilka gräsmattor,

träd och möbler jag än fick lust

men mätte var och vart tredje steg

med min trogna digitalklocka

Skolan kändes oftast tråkig och tuff

trots att jag klarade 75% av ämnena galant :

På lektionernas tidspressade papper

längtade jag längre ut i soliga marginalen.

Under rasternas vildsinta bollspel

längtade jag åter in till ensam bänk

Alla var någon

Ingen var mig

Vissa var varandra

Somligt var eventuellt

Allting var bestämt

Inget var också något

Tillvaron var någorlunda

Många var alla tiders

Ingenstans var perfekt

Detta var aktuellt

Vid TV:n kändes de klurigaste frågesporter

mest avslappnande för mitt nervösa sinnelag,

medan banalt tugg om kompisar, pussar och krig

gav barnet generad desto mer huvudbry

Blev snabbt en långsam blandning

mellan osäkerhet och självförtroende

å andra sidan

blev successivt en hejdlös blandning

mellan nyfiken och nöjd

å fjärde sidan

Beatles rymde det mesta

mellan himmel och jord

hade det återigen gått upp

för mina spänstiga ben