breda ord avslöjar
kvävda skall vettskrämmer
vilda tjut rödmålar
tyst natt svartlägger
ensamma stjärnor fryser
dimmiga mornar tinar

enstaka stormar våldför sig
som vridna knippen
trasslig vidskepelse
söker trygghet i ett ensamtält i utkanten

den absoluta gränsen
utav det kvassarlika problemanget
nödraket skvätter lågor över savannen och den elake jägarn jäser under fettkoftan

fria
vilda
ska vintern vinna 2/3 delar utav livet
dygna resten i brännässlor

i färg
förstelnad vividvinkel
över allt vårsolen sparkat fram igen
vad som en gång fryst
ska tina till vattenmärket

fördämningen

skulle dammen brista
skulle allt rämna
skulle massorna gräva ur
spola bort
måla om
sjunka undan
borra virvelströmmar i jorden
sluka sten
hel och förbannad

där resor dygnar bland brännässlor
sitter alla som sett det
hur hjälp och trygghet
tillämpas med största försiktighet
som antibiotika till en latent sorgesamtid
där det värsta förblir osagt
det som gör mest ont
ondast
packas i lervälling

solen bländar mer än vad den värmer
färgerna ligger osorterade
en liten efterlängtad möjlighet
dygnar ibland brännässlor
ger grönt ljus att knyta ankaret
till något levande
jorden äter och spyr sten
vulkan
galla
aska
sten
sprickor
brännässla