När du lider, när du plågas, när ditt hopp blivit till sand.
Finns hon där och lindrar smärtan, med varm och vänlig hand.
Med ett hjärta man ej tycker, borde rymts i någon kropp.
Där är hon, fylld av omtanke och skänker lite hopp.
När det mörknar, kvalen kommer och allting blivit kallt.
Är hon där denna härliga människa, alltid redo att ge sitt allt.
Hennes skönhet når djupt ned i själen och aldrig beskrivas kan.
Likt en soluppgång uti livet, man knappast kan tro är sann.
Du kan söka över världen, efter någon som står dig bi.
Men du kommer aldrig finna, någon så fin som Emelie.