Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du sa en vit lögn.






Du sa till mej att ljuga

Du sa att en vit lögn är inget


Men hur långt ska de här gå

Du sa att jag Kunde ta mina vingar och flyga i väg


Flyga i väg med mina drömmar

Lämna allt bakom


Men nu kan jag inte se tillbaka

Kan inte se mej om


Hur långt ska de gå

Nu är jag inte lycklig


Jag är beroende av dej

Du sa en vit lögn är inget



Men ett beroende går inte att sluta....


Älskade du

Snälla vart ska du gå?

Jag behöver dina lögner


Snälla du lämna mej inte här i väntans timme.

Mina tårar sipprar ner och bildar prickar i den kalla jorden


Du sa att jag kunde flyga

Du sa att jag kunde vara lycklig


Men mest av allt så sa du att du älskade mej
Du älskade mej
Älskade mej
älskade



Jag tar mina sköra vingar och försöker flaxa

Men inget händer

Jag blir bara mer och mer förtvivlad


Den kyliga höst luften tränger in i mina kläder.



Barfota står jag högst uppe på mitt tak

Månen lyser upp mej blåvitt

Ett gällt skrik letar sej upp från min strupe


- Du sa en vit lögn, en vit lögn är inget



Den svarta himmelen avslöjar sina magiska stjärnor.

Jag ser ett stjärnfall


Jag önskar


ta mej till baka när alla älskade mej



ta mej tillbaka

Tillbaka




Luften svider i mina ögon fast dom är slutna.

Det är tyst


Jag kan bara höra mitt hjärta bulta

Snabbare och Snabbare

Nu är min sista tår fallen




Fri vers av Andreas. Engwall
Läst 552 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-08-17 00:07



Bookmark and Share


    Camillaa
så jävla fint :=
2006-08-18

  prinscess VIP
det här var enormt vackert skrivet
gripande text
2006-08-17
  > Nästa text
< Föregående

Andreas. Engwall
Andreas. Engwall