.
.
jag är nog frimurare
fast ingen vet vem jag är
så nu ger jag min bild

orädd att tvingas möta
föreningens förenade liemän
ty sanningen skall fram

ceremonier i dunkla rum
handslag uppåt och ndeåt
inget brottstycke förbigås

svingar sejdel över pannan
lär sig säga ingenting
utan att föra det vidare

jag var frimurare
i ett annat liv
minns ännu alla fasor

trots allt gav det mej trygghet
massa nya väl betalda jobb
ryggdunkar på främmande ort

men att ingenting säga
om jag nu får lov
har onda effekter på själen

vi här inne sakna ingenting
medan dessa därute ovetande därom
har föga insikter i vår hemlighet


vad jag dock inte kan förstå
är vad drottningens gemål
har för roll i en illusionsfabrik

om nu inte denne verkligen är
den guden som vi tillber
som en relik för svunnen insikt